Torsdagen den 22 oktober 2009 åkte Lotta och jag ner till södra Tyskland för att hälsa på Moni på kennel vom Schloss Hellenstein och alla hennes hundar, där ju det stora flertalet på något sätt är släkt med våra. Vår vistelse förra sommaren blev kortare än planerad så vi lovade då att komma tillbaka, ett löfte som vi gärna infriade!

Jag åkte till Lotta i Vällingby redan på onsdagskvällen för att vi skulle ha närmare till Arlanda eftersom vi skulle flyga med ett morgonflyg till München. Taxi var beställd dagen innan till 5.45...


Här står Lotta och väntar på taxin, hon står mitt på vändplatsen för att ha lite bättre koll eftersom klockan då var ca 5.55 istället för 5.45...


Ingen taxi kom! Det fick bli ett nytt samtal, och de kunde heller inte begripa var vår taxi var...:o Spänannde start på morgonen, tur att vi hade varit ute i god tid, för nu var plötsligt lite mer tight med tid när den nya taxin dök upp 7.15!


Här har vi kommit fram till Arlanda i alla fall, kändes som en lättnad!

Men då kom vi in på Arlanda, och där var det kaos! Har aldrig sett så långa köer och så mycket folk där någon gång. Det fick sin förklaring senare, tydligen hade bagagebandet gått sönder lite tidigare på morgonen...


Köerna gick "runt, runt" kändes det som, men med hjälp av personalen fick vi till sist gå före, annars hade vi missat vårt plan. Det blev ändå så pass tight att vi fick gå i rask takt hela tiden tills vi satt på planet. Men vi var i alla fall inte sist...:o


Utsikt från planet. Även mulet väder kan vara vackert, eller hur?
Bara man är på rätt sida molnen! :)

Efter lite drygt 2 timmars flygning landade vi på Münchens flygplats.


Det var inte fullt så folktomt som man kan tro när man ser den här bilden!

Vi tog oss vidare med tunnelbana till Centralstationen där vi hade närmare två timmars väntan - om jag minns rätt! - till tåget till Leutkirch skulle gå.


Läge för en lättare lunch var det helt klart, vi köpte båda samma sorts smörgås (panini) som var jättegod!


Vi satt där i lugn och ro eftersom vi hade ganska god tid på oss. Att strosa omkring på stationen med tunga resväskor var inte något direkt lockande alternativ. (Ja, jag vet!! Så mycket packning för så få dagar? Inte vet jag hur det går till, men det fanns tomt utrymme i väskorna - vilket var tur... ;) )


Även jag fastnade på bild...


Sedan blev det tåg i några timmar, och man fick roa sig på alla de sätt...


Som till exempel med att fotografera...


Jag önskar nog dock att Lotta låtit bli! ;)


Så här blev den bilden jag tog på Lotta istället. Hm!?
Att den blev så mycket bättre MÅSTE ju bero på fotograf och kamera, det kan väl aldrig vara motivet som gör skillnaden?

Vid 15-tiden på eftermiddagen kom vi fram till Leutkirch station och där stod Moni och väntade på oss. Det var jätteroligt att ses igen!


Väl hemma hos Moni började vi med fika, det gick ner hur bra som helst!


Men sedan var det förstås hundarna som hägrade!
Det var SÅ många som ville hälsa på oss - och som vi ville hälsa på...
(Här har vi nyfikna valpar!)

Men den som ville hälsa allra mest - och som jag allra mest ville hälsa på var förstås...


...Ior! (Ch Westerner Timekeeper)
Åh, det är SÅ speciellt att träffa honom! Jag tror att ni förstår - och kanske ser -
att det är han som står upp mot stängslet.


Läge för lite mer té när vi kom in igen.


Springern Klaus var en trevlig bekantskap, han var bara en "tonåring" förra gången vi var här. Han har förövrigt en svenskfödd mamma, så vi kände oss lite besläktade med honom! :)


Är inte detta ett helt underbart matrum?


Det passade perfekt att fota utan blixt tyckte vi.


Vackra blommor fanns det också på bordet.


Här blir Lotta serverad av middagen...


...som var otroligt god. Ja, det var allt vi fick att äta hos Moni. Inte vet jag hur vi bär oss åt, men Lotta och jag har lyckats välja uppfödare som är väldigt duktiga på matlagning. Nog är det väl för hundarna vi har valt dem, eller???

Efter en del prat var sedan blev det så dags för sängen, det hade ju trots allt varit en ganska lång - om än trevlig - dag.