Här står Lotta och
väntar på taxin, hon står mitt på vändplatsen för att ha lite
bättre koll eftersom klockan då var ca 5.55 istället för 5.45...
Ingen taxi kom! Det fick bli ett nytt samtal, och de kunde
heller inte begripa var vår taxi var...:o Spänannde start på
morgonen, tur att vi hade varit ute i god tid, för nu var
plötsligt lite mer tight med tid när den nya taxin dök upp 7.15!
Här har vi kommit fram till Arlanda i alla fall, kändes som en
lättnad!
Men då kom vi in på Arlanda, och där var det kaos! Har aldrig
sett så långa köer och så mycket folk där någon gång. Det fick
sin förklaring senare, tydligen hade bagagebandet gått sönder
lite tidigare på morgonen...
Köerna gick "runt, runt" kändes det som, men med hjälp av
personalen fick vi till sist gå före, annars hade vi missat vårt
plan. Det blev ändå så pass tight att vi fick gå i rask takt
hela tiden tills vi satt på planet. Men vi var i alla fall inte
sist...:o
Utsikt från planet. Även mulet väder kan vara vackert, eller
hur?
Bara man är på rätt sida molnen! :)
Efter lite drygt 2 timmars flygning landade vi på Münchens
flygplats.
Det var inte fullt
så folktomt som man kan tro när man ser den här bilden!
Vi
tog oss vidare med tunnelbana till Centralstationen där vi hade
närmare två timmars väntan - om jag minns rätt! - till tåget
till Leutkirch skulle gå.
Läge för en lättare
lunch var det helt klart, vi köpte båda samma sorts smörgås
(panini) som var jättegod!
Vi satt där i lugn
och ro eftersom vi hade ganska god tid på oss. Att strosa
omkring på stationen med tunga resväskor var inte något direkt
lockande alternativ. (Ja, jag vet!! Så mycket packning för så få
dagar? Inte vet jag hur det går till, men det fanns tomt utrymme
i väskorna - vilket var tur... ;) )
Även jag fastnade på
bild...
Sedan blev det tåg i
några timmar, och man fick roa sig på alla de sätt...
Som till exempel med att fotografera...
Jag önskar nog dock att Lotta låtit bli! ;)
Så här blev den bilden jag tog på Lotta istället. Hm!?
Att den blev så mycket bättre MÅSTE ju bero på fotograf och
kamera, det kan väl aldrig vara motivet som gör skillnaden?
Vid 15-tiden på eftermiddagen kom vi fram till Leutkirch station
och där stod Moni och väntade på oss. Det var jätteroligt att
ses igen!
Väl hemma hos Moni började vi med fika, det gick ner hur bra som
helst!
Men sedan var det förstås hundarna som hägrade!
Det var SÅ många som ville hälsa på oss - och som vi ville hälsa
på...
(Här har vi nyfikna valpar!)
Men den som ville hälsa allra mest - och som jag allra mest
ville hälsa på var förstås...
...Ior! (Ch Westerner Timekeeper)
Åh, det är SÅ speciellt att träffa honom! Jag tror att ni
förstår - och kanske ser -
att det är han som står upp mot stängslet.
Läge för lite mer té
när vi kom in igen.
Springern Klaus var
en trevlig bekantskap, han var bara en "tonåring" förra gången
vi var här. Han har förövrigt en svenskfödd mamma, så vi kände
oss lite besläktade med honom! :)
Är inte detta ett
helt underbart matrum?
Det passade perfekt att fota utan blixt tyckte vi.
Vackra blommor fanns det också på bordet.
Här blir Lotta
serverad av middagen...
...som var otroligt god. Ja, det var allt vi fick att äta hos
Moni. Inte vet jag hur vi bär oss åt, men Lotta och jag har
lyckats välja uppfödare som är väldigt duktiga på matlagning.
Nog är det väl för hundarna vi har valt dem, eller???
Efter en del prat var sedan blev det så dags för sängen, det
hade ju trots allt varit en ganska lång - om än trevlig - dag.
