Måndag och hemresedag. Dagen startade tiiidigt, och alltid är det jobbigt med avsked, både till två- och fyrbenta!

Kirstin var snäll och körde oss till Memmingens station eftersom hon ändå skulle åt det hållet, och vi på så sätt inte behövde åka tåg lika länge.


Här har vi precis klivit ur Kirstins bil.


Kirstin tog en bild på oss innan vi klev på tåget mot München.


Några nya timmar på tåg.


Vi åt en liten lunch på flygplatsen.


Det blev en riktigt god pizza slice. Vi fortsatte på något sätt med den italienska stilen...;)

Hittills hade hela resan varit väldigt lyckad och rolig, men nu var tyvärr dags för en väldigt tråkig sak. Precis när vi satt oss på våra platser på flygplanet så upptäckte jag att jag under dagen förlorat mitt guldarmband som jag för några år sedan fått av mina föräldrar. Jag misstänker att jag förmodligen fastnat i någonstans vid alla tågbyten eller liknande. Det är "bara" materiella" ting, men SÅ tråkigt ändå! Det är SÅ tomt på min arm... :(

Lotta var vår "reseledare" under dagarna då hon hade flyg- och tågbiljetterna. Av den anledningen fick hon även hand om mitt pass, så att vi skulle ha alla resehandlingar på ett och samma ställe. På flygplatsen frågade Lotta om jag ville ha tillbaka passet, men jag sa' - dumt nog visade det sig! - att vi skulle fixa det på flygplanet. Under flygresan kan ni kanske förstå att tankarna gick på annat, plus att vi hade ett trevligt resesällskap som fick tankarna att lämna armbandet IBLAND, men även aldrig fick tankarna att snudda vid något pass. Jag kom på det precis när jag kom hem, och Lotta upptäckte det förstås när hon skulle packa om sin handväska.


På måndagkvällen fick jag ett MMS med bifogad bild och texten:
"Finn 5 fel, eller var är ditt pass?". Hm....

Det visade sig att Lotta inte riktigt visste var hon skulle lägga mitt pass utan så länge lagt både det och pocketboken hon höll på att läsa i hallen. Hundarna var i köket som alltid när Lotta jobbar, eller rättare sagt, för första gången var de inte där hela tiden utan hade lyckats ta sig ur därifrån! :o

Tja, vi är nog ganska säker på VEM som har roat sig! ;) Det skulle aldrig falla Frossa in, utan måste vara Heidi. Var hon ganska sur för att vi åkte hem till hennes "föräldrahem" utan henne? Eller kanske skulle hon bara vara snäll eftersom jag påpekade när jag kom till Lotta dagen innan avresan att jag såg så förfärlig ut på bilden i passet?

Varför hon sedan även "läste" Lottas bok vet vi ju inte riktigt..., vi hoppas att hon tycker den var bättre än vad Lotta tyckte, som av den anledningen väl inte blev SÅ ledsen över boken. (Det gula är servetter som Lotta använda som bokmärke, vi fick sådana på flyget...). Däremot hade Heidi av någon okänd anledning även "provläst" nästa bok Lotta planerat att läsa, men där bara tagit EN sida någonstans mitt i boken!! Frågan är hur "viktig" den sidan är? Det kan ju vara lite svårt att avgöra innan man har läst boken!

Som ni sett så var Ior ganska otrimmad när vi var på besök, och jag hann aldrig göra en insats. Jag hade ju fullt sjå med hans barn! ;) Moni skulle ha trimdagar precis när vi åkt, så jag bad henne då ta nya bilder på Ior, som kom någon dag senare:


Ior som nu har hunnit bli 6 år - åren går!


Hm, hur ska man tolka detta?


Ior, en väldigt snygg hund fortfarande, eller hur?

Måste även visa de här fantastiskt fina bilderna som Moni morgonen efter det att vi hade rest. Visst är det otroligt vackert?

Med dessa vackra bilder avslutas reportaget från vår Tysklandsresa. Hoppas att ni har haft trevligt när ni har följt med på vår "tur", ni som har orkat följa med så här långt!