Majken flyttade hem till oss från Lillemor Böös, Greentree, när hon var två år gammal. Hon hade två cert med sig i bagaget och blev sedan snabbt fullcertad. Tyvärr fick hon nästan lika snabbt livmoderinflammation och därefter blev aldrig pälsen densanna. Trots detta blev hon ofta högt placerad i bästa tikklasserna och nästan alltid med kommentaren: "om hon bara hade varit i lite bättre pälskondition...". Det stämde ju, men det sved samtidigt, för OJ, vad jag hade slitit med pälsen och gjort allt för att få den så fin som möjligt, men den blanka, måttliga pälsen som hon hade tidigare var tyvärr ett minne blott.

I Norrköping SSRK blev hon BIR, säkerligen tack vare sina fantastiska rörelser. Efter det fick hon sluta sin utställningskarriär och flyttade lite senare hem till mina svärföräldrar som då bodde långt ute på landet. Där fick hon leva lyxliv och slapp oftast göra det hon hatade - åka bil. Lika mycket som hon älskade mat och åt ALLT, så hatade hon att åka bil och vande sig aldrig. En enda gång följde hon glatt & villigt med till bilen och även kastade sig in i den - det var när jag hämtade hem henne från Ultuna efter att hon blivit livmoderopererad.