"Moses" var min första utställningscocker, honom importerade jag från England med hjälp av Bengt Ulinder, när han var drygt fyra månader gammal. Han hade en hel del framgångar, trots att han inte var speciellt imponerad av utställningslivet. I alla fall inte om man skulle springa många varv, då gick det ganska trögt på slutet... Han hade nog allra helst sett att vi suttit vid ringside och tittat på de andra!

Hans första cert - och mitt allra första också för den delen! - fick han på SSRKs utställning i Norrköping och på samma utställning blev han sedan både BIR och BIS!!! Det var ju nästan (men bara nästan) för mycket för hans matte. Tog nog någon vecka innan jag hade fattat det!

Han var en underbar kompis och följeslagare. En hund som var genomsnäll både mot människor och andra hundar. Han var min lilla polis! Vi hade ganska ofta cockerträffar i Västerås för Mälardalens Cockerklubb. Alla hundar släpptes lösa, och om det var någon som hade funderingar på att bråka styrde han upp det hela bara genom att spänna blicken i dem, det var den enda som behövdes.