Efter en otroligt jobbig & sorglig sommar på flera plan 2007 kände jag att det måste hända något roligt. Och vad kan vara roligare än en ny hund? Min kompis Lotta & jag var först inne på att köpa en hund tillsammans, men plötsligt bestämde vi oss för var sin, dubbelt så roligt, eller hur? Ett kanske ganska självklart val ändå när den ena av oss är mest förtjust i cockerpojkar (gissa vem!) och den andra i cockerflickor. Frågan var varifrån? Vi älskar våra Westernerhundar, men nu ville vi att det skulle hända något nytt! Valet blev ändå ganska enkelt, de hundar eller avkommor vi har sett från den tyska kenneln vom Schloss Hellenstein har vi tyckt väldigt mycket om så på sensommaren 2007 kontaktade vi Monika Bollinger. Det visade sig att hon även var intresserad av våra hundar, något vi i och för sig visste redan sedan tidigare. För att göra en lång historia kort så flyttade två "Findusbarn" till Tyskland i april 2008. Den ena inte mycket till "barn" längre då det var "Ior" SU(u)Ch Westerner Timekeeper som emigrerade. Med sig som sällskap hade sin halvsyster, knappt 4 månader gamla "Jill" Westerner Small Talk. Ett litet reportage om deras resa kan ses här.

I juli 2008 fick vi äntligen hämta hem dem till Sverige, och med på resan följde faktiskt även deras kullbror Vincent... :-) Hoppsan, men så kan det gå när man som jag är lite velig och plötsligt får två att välja mellan! Monika föreslog att jag skulle ta båda, och när till och med Anders håller med, ja då blev det ju så. Om det var dubbelt så kul med två hundar från Tyskland, hur kul ska det då inte vara med tre? :-)

Wilmer blev BIR & BIG-4 valp på debuten, 8 månader gammal. Sedan blev det dags för paus direkt då brorsan vill ut och visa upp sig ensam! :-) Men ok, det är väl inte hela sanningen. Wilmer är också den sent utvecklade av de två (både invändigt och utvändigt), så han får helt enkelt stå på tillväxt. Deras pappa, Ch. Lochdene Time Keeper var likadan, så vi hoppas på framtiden och att Wilmer kommer ut och ger sin bror en match i ringarna framöver.

Wilmer har bestämt att det är han och jag som hör ihop. Så mycket att jag inte ens tycker att Frost är så himla närgången längre! Börjar bli trångt vid mina fötter nu, men så är det väl att ha cocker? Hans favorittid på dygnet verkar vara tidiga mornar. Jag har väl aldrig sett en så överlycklig hund när vi vaknar på mornarna (eller när han tycker att vi borde vakna!), och då har han ändå legat i vårt sovrum hela natten. Inte som det verkar varit ifrån varandra en vecka eller så... Hemma är han vår lilla pajas, fortfarande en valp på många sätt - tveksamt om han vet sin riktiga ålder!

Wilmer har hittills lämnat valpar i färgerna blue roan, orange roan och liver roan.